teater mutation
 
Antiproduktiv terapi (2013)

Under Göteborgsbaserade Acephales kollektivföreställning Eskapism I Göteborg i april 2013 utförde teater mutation en antiproduktiv terapi tillsammans med Nils Markus Karlsson och Helena Olsson.

Verket byggde på teater mutations antiproduktiva manifest:

teater mutations antiproduktiva manifest:

 

Vi anser det rimligt att misstänkliggöra produktion.

 

Då vi säger produktion menar vi inte enbart industriell produktion såsom varuproduktion eller matproduktion.

 

Vi talar om produktion som sådan, om produktion som ideologi. Produktivitet är den maskin som människan agerar värddjur åt eller som är människans värddjur sedan ett par hundra år.

 

Människan arbetar inte längre för husbehoven. Människan arbetar för möjlighet till ökad konsumtion. Människan har fått lära sig att konsumera över sina behov då konsumtion säkrar tillväxt och tillväxt säkrar välfärd. Man säger att välfärd är bra. Det ger oss en chans till vila.

 

Vi befinner oss i en tid då teknologi ersatt människokraft. Det arbete människor nyligen utförde med sina kroppar utförs nu av apparater. Vi ser ingen anledning till varför arbete inte kunnat minskas i jämförelse med äldre tider. Det handlar inte om specifik arbetstid, exempelvis sju eller åtta timmars arbetsdag. Det handlar om att sluta arbeta när man inte längre behöver, om att inte använda fritiden till att förbättra sina möjligheter i maskinen, inte sätta sin innersta längtan och sina ömmaste fantasier i relation till maskinen.

 

Det verkas om att arbete abstaherats och ökar på.

 

Arbetets värde är beroende av abstrakta värden som landsgränder, marknad, status.

 

Arbete är inte arbete. Produktivitet är inte likställt med produktion.

 

Produktion är expansion. Den produktion som inte expanderar avstannar.

 

Människan är ingenting i sig. Människan är vad hon producerar. Människan måste tävla mot andra människor i hur mycket hon producerar. Människan är inte längre vad hon producerar. Hon är bilden av sig själv producerandes. Människan måste producera bilden av sig själv producerandes.

 

Att slappa är det samma som att vara värdelös, eller man kan unna sig det.

 

Maskinen tillåter inte människan att hoppa upp i framsätet och styra. Inte heller att använda den för sitt eget bästa. Inte heller att välja bland dess funktioner. Maskinen fungerar själv och på egna villkor. Människan får lov att sätta sig i baksätet.

 

Människan är bunden till maskinen med belöningar och hot. Hotet handlar om utanförskap. Den som inte deltar kan inte köpa lägenhet, fin jacka, snabb bil, resa till Thailand. Den som inte deltar kan inte ge sitt barn ett fullvärdigt liv i maskinens närhet.

 

Vi tror inte att en pojke föds med ett behov av starwarslego. Vi tror att maskinen ger pojken en längtan efter starwarslego. Vi unnar pojken starwarslego. Maskinen spinner.

 

Tillfredsställelse är inte aktuellt. Tillfredsställelse är maskinens lockbete, men otänkbart. Vid tillfredsställelse stannar maskinen.

 

För att undkomma produktivitet måste andra saker produceras: konst, upplevelser, terapiformer. Det finns institut ägnade åt detta.

 

Endast produktiva har rätt att befinna sig under institutens beskydd.

 

Maskinen styrs inte av några gubbar i Schweiz. Men de är införstådda med den.

 

Den som inte gillar maskinen har sig själv att skylla och erbjuds terapi.

 

 

 

Tillbaka